Som Obama måste ha känt sig när han blev President

I fredags avgjordes mitt yrkesmässiga öde.
Jag omplaceras till min nya, tidigare tillfälliga arbetsplats.
Jag är såååå glad!
Min chef försökte in i det sista att hålla mig kvar.
Som tur var trodde arbetsgivaren på det jag berättat.

Precis så här måste Obama ha känt när han segrade i Presidentvalet den 4 november 2008.

Det goda segrade över det onda och bakåtsträvande.

Jag tvivlade och ångrade mig många gånger under resans gång, men jag visade det aldrig för chefen.

Jag höll god min i elakt spel.

Chefens chef

I går hade jag ett litet informellt möte med min chefs chef.
Han inledde vårt samtal med 'jag vill först och främst höra hur du mår'....
Jag kom helt av mig.
Hur JAG mår?
Det är den första personen i chefsposition som frågat hur JAG MÅR efter min arbetsplats stängning förra sommaren.

Sen bara rann samtalet på.
Jag berättade om mina upplevelser och erfarenheter den senaste tre och ett halvt åren.
Han lyssnade och uppmuntrade mig att fortsätta, för att slutligen leda mina tankar framåt i ett framtida scenario.

Chefens chef valde att avboka förra veckans möte där min chef oxå skulle varit med.
Vem fan kan prata fritt från hjärtat då?

Någonstans hade han förstått det.

Innan fredag vet jag mer om min framtid.

Då tar jag bladet från munnen.

Att göra slut med sitt jobb

Jag jobbar i en statlig myndighet.
På den myndigheten är vi vana att inte räknas, att vi är utbytbara, passar det inte så är det bara att kliva åt sidan och lämna plats för någon mer intresserad.
Att göra sig av med besvärlig personal kan bli en omständlig och kostsam historia för myndigheten.

I mitt fall är det precis tvärtom.

Jag FÅR inte sluta för då läggs hela verksamheten ner. (Ett hot/omständighet/sanning ? som min chef har uttryckt det)
Möten hit och dit sker för att komma tillrätta med min bångstyrighet. Cheferna träffas och grubblar. Fackens öron pyser. Mitt i detta står den lilla människan Åsa som ingen verkar vilja höra. Vad tycker den lilla människan Åsa då? Jo hon har fått möjlighet att pröva på andra arbetsuppgifter pga att min arbetsplats stängdes förra sommaren.

Andra arbetsuppgifter som måste behandlas med särskild försiktighet, noggrannhet och respekt, eftersom det handlar om den mest ingripande sanktionen samhället kan ta till mot en enskild individ.

Men nu ska arbetsplats 1 startas upp igen och jag är tydligen den viktigaste kuggen i hjulet.

Så dumt! Ingen grupp är starkare än sin svagaste länk, och den länken kan jag inte ens påverka!

HaLLÅ!

Jag måste göra ett inlägg här få se om Bloggen fortfarande lever!
Helloooo?
Is there anybody out there?

Arkiv X känslan är total.

1: a advent och inte mycket har hänt :)
Rimmar man oförhappandes blir det bra pris på smöret sa alltid salig mor.

Vi får välan se om det blir billigt SMÖR eller Bregott i nästa vecka lå.

Peace out mannen!
Eller pissa ute som som dansken sa.

Eller tysken.

Eller Bellman.

Mitt underbara kattliv

 

 

Jag vet inte om det framgått att jag gått från 'kasta sten efter katter' till fanatisk kattälskare. 

Jag har ju blivit så dålig på att blogga.

Katterna, kärleken, Facebook & Instagram har liksom tagit över på nåt smygigt vis.

Just nu är jag hos kärleken nere i Emmaboda Småland och med på semestern tog jag min nya familjemedlem, katten Doris.

Doris har mottagits svalt av kärlekens 2 norska hanskogskatter, men de här 3 katterna är fantastiska att följa.

Bill (längst fram till vä och ålderkatten), Doris (nykomlingen och rookien i gänget) och Nilsson (där bak liggande till höger).

Doris har i 3 v försökt bli vän med Nilsson - Doris-hataren- men han vägrar sova och äta inomhus. Doris närmar sig, smyger sig på honom och är ständigt i hans närhet så fort han anländer. Idag åkte hon på lite stryk (äntligen) men det stoppar inte Doris. Hon reste sig snabbt och satt sedan lugnt med öronen bakåt och studerade honom på avstånd istället och när han försvann bakom ett träd smög hon efter.

När han vänder sig om rullar hon runt på rygg och åmar sig. Då resignerar han och lämnar tomten. Hellre det än att bli vän med DrygDoris. Hon är nog vad vi människor skulle kalla en dryg lillasyster och energisugare  Men kul är det att studera dom. På just den här bilden har Nilsson lagt sig i protest mot att Doris spatserar fram som om hon vore en familjemedlem mellan de två hankatterna, medan Bill (som redan lappat i för henne OCH låtit henne nosa på honom) sakta har accepterat henne bara hon inte äter ur samma matskål. Då blir det ett riv på nosen och en vink som Doris fattar direkt. För andra kattälskare som undrar om de är kastrerade så är svaret ja på samtliga 

Varför Nilsson så envetet vägrar acceptera Doris är ett mysterium men jag hörde att han föredrog hankatter. Kanske vi träffat vår första bögkatt här i livet Doris.

Det var väl på tiden.

Morgontvätt

Doris ska lära sig förstå kattluckan

Först vägrar hon. 

Sen låtsas hon inte fatta å lägger sig bakom mig å åmar sig. 

Sen visar Bengt henne milt att här går du ut gumman. 

Doris & jag är på semester hos fästmannen

Doris tyckte periodvis inte om att vara instängd i 60 mil och när vi tog bort gallret härja hon omkring en liten stund men sen så låg hon kolugn hela resan. 

Dock med huvud och tass halvvägs ut så att ingen dumming satte dit gallret igen. 

Hej hopp

Nu är jag tillbaka i bloggen. 

Jag behövde en lite paus för det hände så otroligt mycket i mitt liv från maj och fram till min semester som började i måndags. 

För att göra en lång historia kort så har jag skaffat mig en fästman, en katt som heter Doris, vikarierat som kvinsp (typ chef) och ordnat ett 20 års kalas för yngsten. Det fanns liksom ingen tid. 

Men nu när jag fått semester ska jag återuppta bloggen.

Bra va :)

Kär som en klockarkatt

Jag den sanna mansföraktaren och kvinnan som aldrig någonsin igen skulle gå och kära ner sig i ett mansfolk, har huvudlöst kastats in i kärlekskarusellen of all times.

Romeo och Julia kan kasta sig i väggen. Kärlekssagan i den Engelske patienten kan dra nåt gammalt över sig i en bortglömd grotta (vilket hon gjorde oxå till sist , kvinnan i huvudrollen)

Låt mig presentera Bengt

Han är heeeelt fantastisk! Vi möttes på Twoo en dejtingsajt jag egentligen tycker är oseriös och allmänt trist.
Men plötsligt en dag hade han gillat mitt foto.
5 gånger i 5 olika dagar gick jag ut på hans sida och kollade in svaren han givit på en massa olika saker.
Den 6:e bestämde jag mig för att gilla hans foto oxå.

Ja på den vägen är det.

Mitt största bekymmer var om jag skulle stå ut med småländska eftersom han bodde i Emmaboda.
Eller att han skulle vara en tvärhand hög.
Typ 150 cm i strumplästen.

Dessa bekymmer visade sig dock vara obefogade då han var en ståtlig 180cm-kille från hälsingland.

Jag är SÅ lycklig.

Och för att imitera prinsessan Maddes giftemåls-presskonferens citat: TIHI <3