Som Obama måste ha känt sig när han blev President

I fredags avgjordes mitt yrkesmässiga öde.
Jag omplaceras till min nya, tidigare tillfälliga arbetsplats.
Jag är såååå glad!
Min chef försökte in i det sista att hålla mig kvar.
Som tur var trodde arbetsgivaren på det jag berättat.

Precis så här måste Obama ha känt när han segrade i Presidentvalet den 4 november 2008.

Det goda segrade över det onda och bakåtsträvande.

Jag tvivlade och ångrade mig många gånger under resans gång, men jag visade det aldrig för chefen.

Jag höll god min i elakt spel.

Chefens chef

I går hade jag ett litet informellt möte med min chefs chef.
Han inledde vårt samtal med 'jag vill först och främst höra hur du mår'....
Jag kom helt av mig.
Hur JAG mår?
Det är den första personen i chefsposition som frågat hur JAG MÅR efter min arbetsplats stängning förra sommaren.

Sen bara rann samtalet på.
Jag berättade om mina upplevelser och erfarenheter den senaste tre och ett halvt åren.
Han lyssnade och uppmuntrade mig att fortsätta, för att slutligen leda mina tankar framåt i ett framtida scenario.

Chefens chef valde att avboka förra veckans möte där min chef oxå skulle varit med.
Vem fan kan prata fritt från hjärtat då?

Någonstans hade han förstått det.

Innan fredag vet jag mer om min framtid.

Då tar jag bladet från munnen.

Att göra slut med sitt jobb

Jag jobbar i en statlig myndighet.
På den myndigheten är vi vana att inte räknas, att vi är utbytbara, passar det inte så är det bara att kliva åt sidan och lämna plats för någon mer intresserad.
Att göra sig av med besvärlig personal kan bli en omständlig och kostsam historia för myndigheten.

I mitt fall är det precis tvärtom.

Jag FÅR inte sluta för då läggs hela verksamheten ner. (Ett hot/omständighet/sanning ? som min chef har uttryckt det)
Möten hit och dit sker för att komma tillrätta med min bångstyrighet. Cheferna träffas och grubblar. Fackens öron pyser. Mitt i detta står den lilla människan Åsa som ingen verkar vilja höra. Vad tycker den lilla människan Åsa då? Jo hon har fått möjlighet att pröva på andra arbetsuppgifter pga att min arbetsplats stängdes förra sommaren.

Andra arbetsuppgifter som måste behandlas med särskild försiktighet, noggrannhet och respekt, eftersom det handlar om den mest ingripande sanktionen samhället kan ta till mot en enskild individ.

Men nu ska arbetsplats 1 startas upp igen och jag är tydligen den viktigaste kuggen i hjulet.

Så dumt! Ingen grupp är starkare än sin svagaste länk, och den länken kan jag inte ens påverka!