Då bestämde sig sonen för att göra skrällen!
Reducerade med en nick rakt upp i krysset.
Strax därpå gjorde gjorde lagkamraten 3-2!
Hela publiken jubla...ja inte hoforsarna då förstås.
Jag berättade senare på den obligatoriska telefon-utvärderingen hur duktig dom plötsligt blev när han gick hem.
Alla hämningar släppte.
Alla broar sprängdes.
Det tyckte pappan va dåligt!
Jag tyckte det va bra.
Det är dåligt med dåligt förloreri!
Nästan värre än fylleri!
Men jag log i mjugg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar