I dag skulle jag åka till Stockholm för nyårsfirande men det gick inte.
Jag blev helt utmattade bara av att tänka tanken packa en väska, vika ihop kläder, trängas med folk på Stockholms Central eller på pendeln.
Även om det skulle varit skönt att komma ifrån samtala klokt med kloka kvinnor så blev resan dit en oöverstiglig mur.
En Berlinmur i mitt bröst och i min hjärna som endast perestrojkan förmår riva.
Man kanske skulle blivit psykologisk-politisk poet.
Finns det såna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar