I dag är ungen åter min son.
Han är åter mitt barn och min yngste son.
Som trots lite dålig framförhållning igår, klarade sin uppkörning idag.
Han har därmed gjort sin mor otroligt stolt som klarade det på första försöket.
Det som gjorde mig lite förbryllad i den här uppkörningshistorien var att han på uppskrivningen klarade precis gränsen för godkänt och var överlycklig över reslutatet.
Av 60p måste man ha minst 52p.
Gossen hade 52p.
Han sa:
-jag är mera glad för 52p än vad jag hade varit för 59p.
I bland undrar jag om han verkligen är min?!
Ni vet mitt favorituttrycket Failour is not an option?
Det verkar ha gått honom obemärkt förbi.
Å det är jag glad för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar