Livet-en uppförsbacke

Jag tyckte förra helgen va jobbig.
Men den här slår alla rekord.

Jag har bett sonen om att bära ner tvättkorgen i 3 dagar, kanske längre.
Istället har han andra prioriteringar.
Så nu är det prestige, jag bär fan inte ner fanstyget!

Den andra sonen har lyckats skrota mina vinterdäck istället för att skrota sina gamla volvodäck som det va tänkt.
Koppla ihop de 2 irritationsmomenten med att min däck-gubbe åkt på semester till USA i flera veckor samt ett mycket halt väglag så förstår ni stresspåslaget här hemma.

Om man räknar in mitt ex (det svenska för er som följer min blogg) som inte hade nån lust att komma å kolla när jag ringde och bad om råd när det plötsligt va ett 5-bults däck istället för ett 4-bults, utan istället tycket att jag skulle fråga grannen så förstår ni att nerverna börja skallra därinne i själen nånstans.

Plussa på en utlänning som ringer och frågar MIG om volvodäcken som jag hastigt å lustigt lagt ut på Blocket för att finansiera denna lilla oväntade utgift, och som undrar om dom kommer att passa till hans opel omega -97 OCH som tycker att jag ska ringa en kompis å kolla detta eftersom varken han eller jag vet och i så fall tänker åka ändå från Bollnäs för att köpa dom.

I samma veva som jag försöker höra vad han mumlar om i min lilla mobil som har ett avgrundseko där rösten blir dov och ännu mumligare, sitter sonen och spelar CS med hög musikvolym och där han samtidigt skriker till medspelarna:
-han haxxar den jäveln
-KUK
-fittnoob
etc
(OBS! Tvättkorgen är fortfarande inte nerburen till tvättstugan!)

I detta inferno där jag håller på få in lite cash till mina nya vinterdäck och därmed försöker räta ut livet, släta ut uppförsbacken, så sitter sonen i sin lilla cybervärld och skriker åt en tecknad gubbjäveln som om cybergubben höll på ha ihjäl han, ja då, DÅ SNAPPAR JAG!

Sonens kompis plingar på å jag fortsätter snappa!
Har man väl börjat blir det som en lavin, det går inte att få hejd på skället.
Vov vov VOV VOV VOV vov vov VOV!!

Utlänningen ringer igen och jag ger honom måtten på fälgen och dimension på däcket, han prutar och gnatar om hur långt det är från Bollnäs å hit och JA MEN OKEJ DÅ du får dom för det priset god dammit!
Mitt i allt måste jag kämpa som ett djur för att inte bryta ut i ett hysteriskt skrattanfall när han kallar Ockelbo för Äckelbo.
Efter många om och men bestämmer han sig för att komma hit å köpa däcken.
Kl 1800.
Med kompis.
Men han vill ha ett sms med den EXAKTA adressen så han slipper ringa så mycket.

Klart slut, ge mig en sup!