Vi hittade min gamla dagbok från 1977 och där hade min barndomskamrat Bugge skrivit ett så trevligt å gulligt litet poetiskt meddelande.
Jag skickade bilden till hennes mobil och hon svarade att hon just suttit å pratat om sin barndoms spretiga handstil vid familjemiddagen.
Det va väl lustigt.
Kvällen till ära hade farsan tagit med en liten flaska whisky eftersom han gärna vill ha en sån till kaffet.
Max 2 whisky brukar han dricka.
Men årets Kristiflygare vara inte som tidigare år tydligen.
En till å ... en till .... å en till, lät pappaluringen meddela.
Till slut blev han ordentligt på pickalurven å då började min 90-årige blinde gamla far att smöra för min 28-åriga fd inneboende, skryta om hur duktig han varit i hockey och bandy i sin ungdoms glans dagar samt sjunga.
Inneboende tyckte det va kul men jag satt mest i chocktillstånd främst över skrytet, för han hatar när folk skryter i vanliga fall.
Insinuationerna om att OM han varit 50 år yngre skulle han minsann ha .....ja ni fattar.
Bapbapbapbap å DÄR håller lilla dottern för öronen samtidigt som hon tittar med skräck på inneboenden som håller på garvar ihjäl sig.
Lägg till lite glättig hummande sång på det å jag inser att chansen finns att jag kan bli arvlös.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar