När jag va 17 år reste jag och 2 kompisar till Torremolinos på solsemester. 18 juni 1983. Därnere blev jag galet förälskad i en spanjor vid namn José Gonzales Grau. Jag var helt övertygad om att jag skulle resa tillbaka och vi brevväxlade i 2 år efter min hemkomst. På knagglig skolspanska författade jag ömma kärleksbrev
(herregud undrar vad jag skrev!) och fick lika ömma tillbaka. Ibland ringde jag å min kompis A till Spanien å hade oss, om vi fick nå svar minns jag inte. Vi låste ute hennes kille å sa att vi måste göra en grej.....hur taskigt mot honom som helst men det tänkte vi inte på då.
Anyway....min kompis å jag fantiserade om att han å jag skulle få jättesöta barn. Snacka om att vi tänkte långsiktigt! Å när jag såg dessa söta spanska barn på bussen idag kom jag på att dom nog skulle sett ut som hon här på bilden.
Nog fick jag allt världens gulligaste krulligaste barn, bara det att dom blev blonda. Fadern ingen spanjor men väl en halvfinne från Norrsätra.
Det funkade oxå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar