Men oxå fruktansvärt sorgliga händelser.
Var på ett jättekul 50 års kalas på Skansen Akvariet.
Skithäftigt ställe där välkomstdrinken inmundigades vid lax-trappan.
Middag gavs i restaurangen med utsikt över ...
 |
....Skeppsholmen eller Kastellholmen eller vad dom nu sa att det hette. Vackert va det i alla fall. Otroligt trevligt var det oxå.
En helt fantastisk helg mitt i allt elände som världen drabbades av denna veckända.
Jag blir så ledsen i själen över att så många ungdomar fick sätta livet till för att en galen nationalist fick för sig att skriva historia.
Så ledsen i själen oxå när unga människor som inte hunnit leva måste försvinna och den krypande känslan av vansinne, när man inser att faktum inte går att ändra. Döden är absolut och definitiv. Ingen kommer undan. Jag brukar säga att döden är lättare att acceptera om den finns en sjukdom, naturkatastrof eller nåt annat opåverkbart som som orsakar den. Men den acceptansen kan man bara kosta på sig om man inte är särskilt nära.
När döden smyger sig på sen egna sociala sfären eller familjen då är döden grym och skoningslös.
Å då kan acceptansen fara åt helvete!
Jag är så glad att jag va på galej i Huvudstaden bland alla dessa varma människor just den här helgen.
Att jag bodde där jag bodde.
Att vi var dom vi var.
Min syster, vår kusin och jag.
Där systrarna hölls i stram lina så vi inte frilansade iväg på galet sena efterfester på Kungsholmen eller hittade på annat tok som förhindrade vår skönhetssömn.
Och där vistelsen avslutades av grannens syster från Dalarna men uppväxt i Järbo, som bjöd oss på hittills oberättade galna och sanna ungdomshistorier från 70-talets Järbo.
Kanske man ska skriva en bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar