....du...har det här fönstret stått öppet sen igår eftermiddag?
Ehhh nej...(jag kände att min tvekan kunde uppfattas som lögn, så jag skyndade mig snabbt att svara:)
ehhh neej ...(jag kom inte på NÅT att säga som blixtsnabbt skulle motverka en förminskning av min trovärdighet) därför gör jag som jag alltid gör när jag vill framstå som den fina och ärliga människan jag egentligen är!
Jag blir brutalt ärlig.
Så jag svarade:
- nej (mycket bestämt) jag öppnade det nyss, MEN jag tvekade länge innan jag gjorde det för jag förstod att du skulle tro att jag glömde stänga det igår.
Så!
Då var det sagt.
Nu va det bara att vänta på reaktionen eftersom folk ibland har en förmåga att gå in i försvar när jag är brutalt ärlig.
Men eftersom min kära kollega vet att hon i grund och botten är ett kontrollfreak så tog hon det med jämnmod.
-Äh jag bara undra för det är lätt hänt att man glömmer sånt man inte ser (och det öppna fönstret va faktiskt i ett annat rum), dessutom va det ju jag som öppnade det, så om du hade glömt det så hade det inte varit nåt konstigt.
Där blev jag allt paff!
Inget försvar!
Inget skylla ifrån sig!
Inget ytterligare behövde sägas.
Däremot va vi båda några minuter närmare vår semester.
Ja?! Vi hade ju pratat bort ett stycke tid liksom på vår transportsträcka (läs:jobb) mot semestern.
Å jag som hade ägnat flera minuter i onödan på att tveka om att öppna ett fönster för att inte svettas ihjäl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar