Elvis lever, han har varit i Gruvberget

Elvis lever! I alla fall i tanken och via öronen. Lennart Lind tror jag artisten hette och han uppträdde för oss och allmänheten i Gruvbergets kyrka Staffanskyrkan i eftermiddags. Först kom han bara in å sjöng (väldigt bra å likt Elvis) och såg mystisk ut. Sen hade han en kompanjon med sig som berättade om Elvis och hur hans tidiga hits kommit till och så där och medan han berättade gick Elvis-Lennart in i sakristian å gömde sig. Varannan gång hade han bytt färg på sjalen när han kom ut. Både lite småroligt och småknasigt. Men sen berättade sångaren själv oxå om Elvis och drog lite historier så då fattade man att han var mänsklig.

Inte särskilt roliga historier men så där skrattvänligt rumsrena (på gränsen till religiösa) då publiken till 98% bestod av 70+.

En av dom gick så här.....Prästen och prästfrun hade gått och lagt sig för natten. Prästen i byn var lite känd för att ha onödigt långa predikningar. Prästfrun hade svårt att somna och vände sig till sin make och sa: åh du älskling du kan väl dra söndagspredikan för mig nu?

Hur dåligt som helst men i detta sammanhang jäkligt roligt. Typ ALLA skrattade. Högt. Så även jag. Allt annat hade varit synnerligen oartigt.

När han sjöng sista sången och klappen dog ut var det ca 3 gubbar som högt (dock ej i kör) ropade: EN TILL!

Åsså sjöng han en till.

Sen var det kyrkkaffe i prästgårn. Dit gick inte jag.

När jag kom ut hade en del tårar i ögonen.

Alltså jag fattar inte hur man kan vara ett sånt Elvis-fan att man gråter! Det var ju dessutom en Elvis-kopia! Not the real deal liksom.

Tanterna i bänkraderna framför mig ploppade up den ena smartphonen efter den andra!

Jag blev riktigt förvånad att dom var så.....hightech.

Nu ska jag upp till mig och ät Gruvbergets hämtpizza. Pizza gjord av Husmor(far) och hämtad från köket av mig. Hämtpizza.

Jag tiggde åt mig den ikväll för när det inte finns nånting utom sjöar och skogar på 5 mils avstånd i varje väderstreck kan ni ge er denn på att man blir jävligt sugen på precis allt.

Nu ska jag sms:a syrran som har namnsdag. Farsan berättade att han ringt henne i Paris idag för att gratta på namnsdagen! PÅ NAMNSDAGEN! Vi har aldrig grattat varann i familjen på namnsdagar för i norska kalendern har dom inga namn. Bara siffror. Därför hade vår familj ingen rutin på sådana högtidsdagar.

Men nu har farsan börjat ringa jordenrunt bara för att gratta på namnsdagar! Mig har han då aldrig grattat på nån namnsdag det ska jag då be att få tala om. Men men syrran är och förblir den mest bortskämda av oss även om hon själv aldrig har förstått det. Förresten jag ska skriva det i sms:et oxå. Bortskämd och grattis. Lite positivt och lite neagtivt i en härlig kompott.