Dom snegla till på mig fler gånger över axeln allesom jag skulle försöka se koden alternativt överfalla dom å stjäla alla deras korvören OCH allesom jag icke var önskvärd.
Detta fina lilla stycke järbomänniska som inte gör en fluga förnär.
När jag sen gjort mitt uttag klart stod dom tätt ihop å viska till varann.
Dom kanske trodde jag va den filuren som skimmar uttagsautomater. Eller så ville dom försäkra sig om att jag inte vände mig om med deras gigantiska sedelbunt som dom råkat glömma trots att dom undersökt alla skrymslen å vrår av automaten. I 10 minuter.
Tja i övrigt är pulsen hög här i Valbo. Par är osams lite här å där. En familjefar stegade långbent i väg före frugan å lillesonen medan han var tionde steg vände sig om och hetsigt yttrade nåt argt å elakt. Jag följde förhäxat efter. Sen vek dom av. Synd. Hade verkligen velat höra vad det rörde sig om.
Paret jag sitter bakom just nu å äter va skitsura på varann när de kom in. Men under måltidens gång ändrades tonen å nu är dom så gullig mot varann.
Blodsockret. Dom kanske är diabetiker till och med.
Kanske 7- mila kliv-pappan oxå hade socker. Men honom gillade jag inte alls. Så han får ha en hjärntumör, jag tycker i alla fall direkt illa om karln.
Nej nu går jag vidare mot IKEA och värmeljusen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar