Haveri på Bilprovningen

Ångesten för 2:or rasade i bålen medan jag och sonen satt och väntade på vår tur på Bilprovningen.

Jag tjatade med gossen eftersom jag HATAR att bliprova. Jag får ALLTID 2:or som i slutändan kostar multum.

Sonen är säkerligen lyckobringade när det gäller bilprovning.

Bilprovaren ser ny och ovanligt snäll ut. Ja på gränsen till pedagog.

Han erbjuder mig en e-skanning av bilens elektriska delar för 200kr extra, jag tackar nej.

Efter 2 min vinkar han dit mig och säger att det är nåt vajsing med motorn. Så mycket för e-skanning säger jag, du skannade av den direkt hör jag. Killen fortsätter att le men säger inget. Vad sa jag NU DÅ! Grabbhalvan har ju ett geni, kanske en hubbot för bilprovare brukar inte se så där vänliga ut. Dessutom brukar dom inte vinka dit mig i ett sånt tidigt skede. Mera blänga till på mig som om att jag är en bilmisshandlare av Guds nåde.

Domen: en villkors 2:a. Aldrig hört talas om fenomenet. Han förklarar: blir det en till 2:a så blir det ombesiktning annars blir det en 2:a med 1 års respass.

Lampluset sitter löst säger han och ler. Oxå en villkors 2:a. Men skulle det inte bli.... never mind...jag ler tillbaka.

När han kolla klart ljusen är bilen död. Stonefuckingdead. Han hämtar en batteriladdare. Detta tar en stund. Att ladda bilen alltså.
Sonen skruvar på sig och säger: jag går ut nu. Jag skäms ihjäl. Du sitter fan kvar säger jag. Mellan varven tittar jag och bilprovaren upp mot varann och ler, trots att vi båda hoppas att våra vägar aldrig någonsin mötts.
Bilprovarens återupplivningsförsök är förgäves. Han och kollegan vill pröva att rullstarta den. Det misslyckas.
Därmed är vi ute ur systemet. Dom kan inte göra nåt mer. Men har ni inga startkablar säger sonen som faktiskt är något av en problemlösare emellanåt. Neeeej säger hubb....jag menar min snälle bilprövare. Så vi ringer pappan.

Pappan tycker inte om problem. Medan vi väntar på pappan så forgår bilprovningen. Min bilprovare passerar oss med andra kvinnors bilar, ler snällt och brassar förbi. Ler stort och brassar förbi.

Såsmåningom kommer Han. Pappan. Han skuttar ur sin bil och säger genast DETTA KOMMER ALDRIG ATT GÅ!

Han fick rätt.

Bogsering till Volvo, där volvokillen oxå försökte få igång fanskapet, men icke.

Nog visste jag att jag skulle få åka till Volvo efter bilprovningen, det får jag alltid göra för att beställa tid för reparation OCH ombesiktining. Men att få avbryta bilprovningen och åka direkt till Volvo (utan att passera Gå) det hade jag inte räknat med. 

Kanske sonen inte var så lyckobringade som jag hoppades. Ja så måste det va. För det kan inte ha varit så stora fel på bilen......