Vad är det med mig & motorfordon nu lå?

Körde riktig storbuss till Ockelbo igår utan missöden. På vägen hem fick jag sladd i snömodden med min egen lilla Clio. (va fan är det för fel på årets snöröjare, har alla dött?)

Hamnade givetvis i diket efter x antal jazzningar. Kollegan kom och drog upp mig. Inga skråmor på bilen men ratten.

När framhjulen pekade rakt fram, visade ratten kraftig vänstersväng. Krypkörde hem t Järbo.

Tog huvudvärkstabletter och gick och la mig. Men satte klockan på 7. Hade ju lite samtal att ringa idag.

Ringde Volvo som ville att jag ringde försäkringsbolaget.

Ringde försäkringsbolaget som ringde assistanskåren. Akåren ringde och undrade om det gick bra för mig nu.

Ringde runt till släkt och vänner för att få skjuts till det inbokade doktorsbesöket kl 9:15 varpå jag skulle hälsa på pappa på Rosengården innan jag hoppar på bussen mot Sthlm och 50-års kalaset kl 11:10.

Ingen svarade.

Ringde doktorn och avbokade doktorsbesöket eftersom det inte ens gick någon buss.

Doktorn sa 'för att beställa ny tid ring om igen och.....'

Ringde om.

Dom ska ringa mig kl 10.

Plötsligt ringer alla tillbaka som jag inte fått tag i.

Tack men nej tack jag behöver ingen skjuts längre ( samtidigt hittar jag ett vykort från brevbäraren som lyder: hej det är för dåligt skottat vid din brevlåda och..... )

Ringer bekantingen med traktor. Han lovar att komma direkt.

Plötsligt är assistanskåren på plats. Han får hjälpa mig av med ryamattan jag har som värmeisolering mot smältande snö och isbildningar i och på bildörrarna. Den väger nämligen bly. Och i den huserar mal, därför får den bo på trappan ett tag. Jag säger till kårkillen: jag är inte så rik som jag ser ut!

Han är pratsugen.

Jag ser att klockan är 10 och tittar stressat mot dörren eftersom doktorn ska ringa om då. Han undrar om jag har barn därinne. (KOMPLIMANG! till ett gammalt fruntimmer som mig)
Han pratar på om hur det daltas med kriminella och jag höll med om allt för att bli av med karln, även fast jag ville läsa lusen av honom.

Han hinner precis åka innan traktorn kommer! (postlådan ni vet) så nu är jag några Tuijor fattigare. Men det är garanterat snöfritt åt posten.

Plötsligt ringer doktorn. För tredje gången.

Hon är pratsugen. (ovanligt och snällt! Känns bra). Hinner precis lägga på så kommer brorsan som jag på nåt mirakulöst sätt fått tag i mitt i alltihopa, efter att han gick under jorden igår.

Han kör mig till bussen mot Sthlm där jag nu sitter och analyserar vad fan som hände mellan kl 7-10 i morse.

Jag har kommit fram till 2 saker.

1) jag och motorfordon harmonierar inte så bra just nu.

2) jag är ganska lösningsfokuserad.