Jag blir ibland så förundrad över hur man connectar med människor man bara flyktigt passerar.
På väg till jobbet har ofta fått bromsa in hårt strax före Jädraås i mörkret när jag mött både en timmerbil och en lokalbo som rastat sina hundar. Av rädsla att köra över hundägaren och hans 3 hundar har jag bländat av och kraftigt bromsat in. Flera gånger i veckan. Utanför Åmot har jag mött en liten cyklist som sett livrädd ut när jag kommit farande in min lilla blåa bil. Stackars lilla pojke har jag tänkt och saktat in.
Efter flertalet inbromsningar och respekt-visande mot mina medtrafikanter så har dessa människor börjat hejja på mig.
Numer blir jag jätteglad när jag ser just dessa 2 människor för dom verkar lika glada över att se mig och vi hälsar alltid på varandra numer.
Den lilla pojken har visat sig vara en flicka nu när det är sommar och hon har håret flängande.
Visst är möten mellan människor otroligt komplicerat och härligt!
Oavsett om det är face to face eller abstrakt som mellan bilist och cyklist/gående!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar