Svårigheten med att råka hamna på någon av sönernas facebookinloggning är att inte spontan-gilla någon av deras (och ibland mina) vänners statusuppdateringar.
Jag är ju på deras sidor i smyg eftersom dom blir jättestörda när jag snokar omkring på bland deras vänner.'
Varför dom blir störda fattar jag inte för jag har då hitills inte hittat nåt intressant värt att kommentera...på ett retligt sätt.
Aldrig ens facerapeat.
Men grejjen är den att vi har ju så många samma-lika vänner.
Å ser jag då nåt högintressant som nån 'vän' har skrivit så hinner jag glömma bort att jag sitter på deras sida och tror att det är jag som kommenterar.
Tills jag senare går in på min egen sida å ser att sonen har kommenterat nån gemensam väns uppdatering.
Då blir det liksom alltid...meeen gu va gulligt....shit...det är ju JAG som skrivit det där!
Å då kan jag ju inte ta bort 'sonens' kommentar eftersom jag loggat ur honom för länge sen.
Samtidigt som jag ber till dom högre makterna att han inte ser eländet så kan jag bara kallt konstatera att jag inte är nån Ville Vessla av rang.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar