Rasism i mitt kylskåp

Mitt kylskåp är en alternativ plats till Bodås gruvan.
Där dom odlar champinjoner ni vet.
Jag investerade för några veckor sen....okej i påskas....i två stycken vitkålshalvor.
Dessa hade nu börjat ruttna i de yttersta lagren, samtidigt som en utväxt börjat gestalta sig i mitten vid roten.
Det tycker jag va konstigt!
Hur kan det å ena sidan börja ruttna (och min värld sakta hålla på dö), medan det å andra sidan börjat spira?!

Kanske det är som svart eller vitt.
Antingen eller.
Då börja man ju spontant undra hur det skulle bli när det väl nånstans i mitten på huvet till sist möts!
Kanske det är som med etnicitet och ras.
När svart möter vitt blir det ibland krig.
Rasism liksom.
Jag har rasism i kylskåpet.
Det är ju ett intressant fenomen.

Nu vill jag dock understryka att jag inte på nåt vis drar paralleller mellan svar=ruttet och vitt=spirande!

Men på nåt vis känns det som om det svarta för en gångs skull skulle vinna.
För en förruttnelseprocess kan ingen stoppa.
Inte ens jag genom att slänga det i komposten som jag nyss gjorde.
Nej nu grubblar jag igen.
Kriget får fortsätta i min bruna kompost-soptunna.
Å jag tänker inte vara delaktig eller på nåt vis studera fenomenet.
Så det så!