Förstår nu innebörden av Klämdag!

I dag har varit en galet stressad dag.
En 'allt kom i kläm dag' liksom.
Den va faktiskt så galen att jag började bete mig galet!

Sonen måste ha ett nytt pass eftersom det är hans enda giltiga legitimation någonsin alla kategorier.
Giltig och giltig förresten den har ju gått ut i datum så den är allt annat än gilitig.
Anyway...den behövde förnyas så jag åkte in med gossen till polisstationen i Gävle.
På vägen in sprang jag in med farsans talande klocka till skomakaren i Sandviken eftersom den har slutat snacka. Den talar om tiden för gamle blinde far. Kom tillbaka om 10 sa skomakaren.
Glöm det, jag hämar den senare på eftermiddagen eftersom polisenstationen stänger kl 15 och passet måste fixas innan gossen ska köra halkbanan.

Jag stressar på sonen att:  in, in, in och ta en kölapp innan det kommer en barnfamilj som oxå ska fixa pass hos polisen med 23 ungar i bagaget!
Skyndar mig ut och ska betala parkeringsautomaten som bara tar mynt och inser att alla mynt ligger hemma på köksbordet.
Jag svär tyst en helig ed.
Slänger mig i bilen och åker till Centralstationen för att köpa nåt i pressbyrån med kortet så att jag får lite mynt.
Stöter på min gamla kursare från Dalarna och lyckas tigga åt mig 3 kronor så jag kan gå in å växla utan att riskera parkeringsböter på Centralstationen.
Där får jag inte växla men däremot kan jag få ta ut en hundring på kortet som jag får i handen men absolut ingen växel.
Svär ännu en helig ed och köper ingenting.
Rusar in på ICA:an på hörnet och där får jag ÄNTLIGEN dom eftertraktade mynten!
Kör som en galning tillbaka till polisstationen och som tur va så var det lång kö.
Äntligen blir det vår tur men då vi kommer fram måste visst pappan oxå vara med och intyga att det här är min son och ja han får förnya sitt pass eftersom han är under 18 år.

Det går inte att få pappan till Gävle för han har klipptid i Järbo där han ska klippa sina 3 hårstrån!
Han får därför slänga sig i bilen och åka till Sandviken medan vi slänger oss i bilen för att möta upp i Sandviken. Han får där skriva på ett dokument som medger passansökan på sonen. Jag stressar honom så infernaliskt att han inte kan skriva sexor längre, utan istället skriver han nior. Tre gånger!
Det är lite kul men samtidigt jävligt irriterande.
Vilt tittar jag mig omkring efter nån tjomme som kan bekräfta att pappan är pappa till sonen och som vill skriva under passansökan. Jag dyker på nåt miffo som ser skitskraj ut och jag ångrar mig redan när jag inleder med att säga- jag kommer nu att fråga dig en mycket underlig fråga!
Jag hade lika gärna kunnat säga - jag kommer nu att fråga dig om du vill skriva under det här dokumentet och sen kommer jag att lura av dig alla pengar du nånsin tjänat. Jag kommer att sno huset, ungen och frugan och och hunden om du skulle råka ha nån!
Han svara att han nog vill hoppa över det å jag svarar att det är HEELT OKEEJ! Samtidigt som jag försöker se så normal och rationell ut som jag bara kan.
Det är bara att dra vidare.

Hämtar ut pappas klocka som fortfarande inte snackar. Jag säger det till skomakaren...den snackar ju inte!
Han tittar på mig som om jag skämtar.
Äh skit i det, tack å hej.
Vart ska vi nu säger sonen.
In på apoteket säger jag.
Varför undrar sonen.
Därför vi behöver nån som känner oss som kan skriva på dokumentet!
Å finns det nån från Järbo som dräller runt i Sandviken så är dom defintivt på apoteket.
Eller systemet.
Hittar gudskelov en gammal ica-kund och skänker en tacksam tanke till mig själv att jag en gång i tiden var trevlig mot just den här kunden.

I hundra tretti knyck upp till sjukhuset och Hörcentralen där jag överlämnar den förbannat stumma klockan till en audionom som säker tycker jag beter mig väldigt stressat. Klockan va då 14 och polisen stänger kl 15.
I Gävle!
Återigen ut på riks80 där jag får tre tuppjuck och ett dampanfall på sonen som inte kör efter mina oerhört pedagogiska direktiv.
Rusar in på polisen och fladdrar med papperet till poliskanslisten som tackålov känner igen mig och tar emot det utan att fråga.

Vi stressar vidare in på CityGross som firar 2 års jubileum och har prövsmok (provsmak) som grabbarna sa när dom va liten och glada i maten. Men inte hann jag prövsmoka något inte för nu va sonen stressad som skulle hem å gå på fotbollsmatch. Vi måste även in på IKEA för att köpa en tygbit och laga hans trash-jeans som han SAKNAT SÅ MYCKET!
Fort fort hem och börja laga och sy trash-jeansen allt medan sonen under glada tillrop puschade mig att sy fortare genom att säga: jag tror på dig jag! Jag tror du hinner jag!
Å inte kunde jag ju göra gossen besviken när han va en sån fantastisk liten påhejare.
18.10 hämtade pappan upp honom för vidare transport till Årsunda och fotbollsmatchen.
Luften gick helt ur mig!
Stressmomentet va borta!
Han hade åkt på fotboll!
Jesus va skönt!
Inser nu att han fick 8 av mina 24 dygnstimmar att bara gå upp i rök.
Försvinna!
Tur att det va en klämdag!
Man hör ju redan på namnet att nåt skulle komma i kläm en dag som denna!