Latest update!

I helgen har jag jobbat.
Det är väldens bästa jobb emellanåt.
I går  till exempel så jobbade jag med en gammal synare från Majorshagen i Leksand.
Ja det hette synare innan cheferna började kallas Kvinsp inom Kriminalvården.
Han är i alla fall 70+ och en jävligt tydlig och bra pedagog.
Om än lite galen ibland.
Han är oxå en hängiven orienterare och skogsmänniska.

Så igår skulle han placera ut 2 kontroller att orientera efter.
Jag skulle få agera spårhund.
Eller ja...orienterare snarare, jag har ju lite lätt burrigt hår som man kan kanske ta mig för en old english sheepdog, därav ordvalet.

Så för att bevisa mina förträffliga orienterarkunskaper så tog jag förutom stämpeln även ett bildbevis så synaren skulle bli nöjd.

I dag är en ledig dag så då har jag lite andra missionses.
Ett är att jag och min inneboende student ska åka å kolla in Högskolan i Gävle där hon ska börja på Ambulans-förar-sjuksköterske-utbildningen i morrn.

Efter att jag berättat om mitt första möte med den akademiska världen och utbildningen Industriell ekonomi så kände hon att hon ville se med egna ögon.
I stället för genom mina.

Vad jag sa?

Jo att jag körde i dom 2 första tentorna och därmed stod det klart att jag var alldeles för dum i huvet för högskolestudier, varpå jag tog bilen ut till Bönan och allvarligt funderade på att ta livet av mig.
Jag var en STOR skam inte bara för mig själv utanför hela släkten när det här skulle komma fram.
Men efter många motstridiga battles i själ och hjärta så bestämde jag mig för att börja om.

Jag skulle bli präst!
Teologiska studier is da shit va tanken då.
Inte så mycket för den religiösa övertygelsen, nej det tyckte jag var mer sekundär, utanför min människokärlek. Jag älskar nämligen människor. Möten människor emellan.

Ända tills min gamle far ringde och lyckades reta upp mig till maximum och jag insåg att min människokärlek inte sträckte sig längre än till människor i åldern max 60+.
Gamla människor va inte da shit då om man säger så. År 2003.

På tal om präst förresten så såg jag våran bypräst gå omkring med en lila systemkasse häromdagen.
Det va en märklig syn.
Nästan... 'okej jag ser vad du har men jag vill int veta va du gör mät'... kind of thing.

Sen är stalkern igång igen. Men det skiter vi i idag! Idag ska jag njuta av ledigheten och vissheten att jag till sist fick en examen när jag går runt i Högskolans gamla fina lokaler.
Peace out man!