Ont ont ont

Det onda ger sig inte.
Jag har nu haft ett anfall (njursten?) i genomsnitt 1 ggn/dag i 4 veckor.
Det börjar tära på kropp, själ och humör.
Efter att ha varit till doktorn 4 gånger och blivit utskickad till labb för likartade prover 3 av dom gångerna och det fortfarande inte visar nånting, kanske man skulle börja fundera på röntgen. Men den diskussionen har inte ens kommit upp, även om jag fört den på tal.

Lägg till bildtext

Den här bilden ljuger inte!
Frågan är bara vilken kvalitet på vården det är som erbjuds.
Visst du får råd och möjlighet att komma samma dag, men vilken vård ges du via telefonen eller får du när du då står där på doktorns tröskel?
Klämma lite på magen och skriver ut diklofenak.
Klämmer lite på magen och skriver ut omeprazol och citodon.
Ringer och gråter av smärta och får spasmofen utskrivet.
Dom två sista är alltså morfinpreparat.
I den svenska 'vården' skriver man hellre ut skitstarka mediciner innan man ens tar reda på ordentligt vad patienten lider av. Så att hon inte lider och ringer hit i tid och otid.
Nu är jag ju förvisso jävligt glad att dagens läkare är ganska liberal med starka receptbelagda mediciner för annars hade jag inte stått ut.
Samtidigt måste man ju vara väldigt restriktiv själv och inte pula i sig starka tabletter i onödan, för jag vill då inte bli nån knarkare på gamla dar.
Nej i morrn blir det ett nytt samtal till HC.
Även om jag nu äntligen har fått remiss till en njurröntgen nästa onsdag så är det en hel evighet dit.
Hur ska jag stå ut i en och en halv vecka?
Hur ska jag kunna jobba om jag måste ta morfinpreparat en timme innan jag ska upp och göra mig i ordning?
Sammanfattning:
Bilden ljuger inte.
Man får komma snabbt till doktorn.
Men att komma snabbt till doktorn innebär inte att dina problem blir avhjälpta.
Hur ska man annars förklara varför jag efter 4 veckors smärta fortfarande har lika ont?!
Eller som den 2:e läkaren sa till mig efter 2 veckors smärta....'det är för tidigt att starta en utredning' !