...men tarmarna va så fulla med...skit?
Så det va svårt att se även med kontrastvätska i hela urinhistorian.
Så det slutade med en datortomografi.
En s.k skiktröntgen där man ser alla kroppens olika organ.
Det tycker jag va bra.
Ifall det kan va nåt annat skit som ligger och lurar.
Det var fruktansvärt obehagligt att få en plåtbit fastspänd över nedre delen av buken med två spännband, så att kontrastvätskan skulle ligga kvar i urinblåsan och så att säga lysa upp inför röntgenplåtningen.
Å då menar jag FRUKTANSVÄRT obehagligt.
Jag kunde via en ilande känsla känna av både urinrör och nedre delen av tarmen (analen).
Från framsidan typ.
Är det för mycket information?
Det kan int hjälpas för det är terapi för mig.
Och jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva en dylik röntgen igen.
Röntgensköterskan va iaf värsta proffset för hon kunde svara på alla mina njurfrågor.
Utom om hon såg nå stenar eller grus eller nåt.
Det fick hon inte.
Det måste den remitterande läkaren delge mig.
Så imorrn inleds operation 'tjata hål i hjärnan på en doktor'.
Jag som har så svårt att ställa frågor och vara till besvär.
Jag kanske ska anlita min son!
Han är värsta proffset på att ringa, skriva eller fråga vem som helst rakt ut, om precis vad som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar