Veckan i korthet.
Måndag: vrålplugg inför bussuppkörningen på tisdag som inte bara består av körning, utan även inre- och yttre säkerhetskontroll och funktionsbeskrivningar.
Tisdag: uppkörning okej, yttre säkerhetskontrollen inte okej därmed underkänd. Jag kände...vad säger jag...jag KÄNNER mig grundlurad av körskolan för den manöver inspektören tyckte att jag skulle utföra praktiskt, berättade jag bara om teoretiskt. Det gilldes inte. Det riktigt 'roliga' är att jag inte ens fått göra den före varje träningstillfälle med körläraren! En manöver man ska göra före varje gång man ens tänker köra en buss.
Onsdag: vaknar med depression light men jobbar på som en gnu eftersom det är min sista arbetsdag denna vecka då jag haft en veckas långjour. När jag ska gå hem får jag höra att nästa vecka får vi skärpa till oss eftersom högsta hönset kanske kommer på besök..... skärpa till oss? Att skärpa till sig betyder i min värld att man tidigare varit synnerligen oskärpt, ofokuserad och slarvig. Stor argumentation där det kommer fram att överguckun kanske inte ens kommer. Jisses!
Fel dag att påstå att jag ska skärpa till mig.
Vet ni förresten att det är skitsvårt att köra bil när man gråter?
Kommer hem till min snälle lille son som jag trots dagens egna erfarenheter börja träta på. För att osten fått en hård kant. Jisses! NU är det dags att skärpa sig Åsa!
Vaknar upp hemma i morse (puh äntligen) för att i FB-inkorgen ha en lite bassning för att jag är dålig på att höra av mig.
Först kändes det tungt, men sen tog jag det som en komplimang, att nån faktiskt saknar mig TROTS att jag är dålig på att skärpa till mig.
Så nu blir det skärpning på vissa områden, körskolan får skärpa till sig oxå, men i mitt yrke kommer jag att fortsätta vara mig själv. Det har funkat utmärkt hitills!
Ha!
3 kommentarer:
Åsa, du är bäst när du är dg själv i ALLA lägen! <3
Håller med ovanstående!
Tycker dessutom att det varit så tyst här att jag var tvungen att skapa ett Twitterkonto för att se om du fortfarande lever!
Men det var inte riktigt min kopp te så jag blir glad att du nu syns här o på vanliga fejan som man förstår sig på!
Slarviga körskolan får hoppa upp och klappa sig! Min ridfröken säger att som man går banan, rider man banan, så därför måste man gå banvandringen precis så som man tänkt rida sedan. Gäller uppkörningar oxå, är jag helt säker på!
Mysigt kommunikationsklimat ni verkar ha där på jobbet... Inget att ta med sig hem om du förstår vad jag menar.
Här hemma råkar oxå osten ofta illa ut. För att den glöms kvar framme och sedan äts upp av en hund. Ledtråden är en osthyvel i min säng.
Kram på dig gumman!
Tack gulliga ni för era snälla ord. Det de värmer ett sargat hjärta (lite överdramatiskt men man kan inte alltid va på topp). Jodu arbetsklimatet är inte å leka med hos oss inte! Det där med ridbanan ska jag ta med mig.... PUSS PÅ ER <3
Skicka en kommentar