McCheest Feny

Den yngste sonen va sugen på en burgare idag när jag hämtade honom i Sandviken. Som vanligt åkte vi i McDonalds Drive thru, eftersom det för unga män i hans ålder är totalförbjudet att komma insläpandes med morsan. Man är ju pinsam bara genom att finnas till. Det lustiga är att han stress över att överhuvdtaget synas tillsammans med mig utanför ungdomsgården McD, stressar upp MIG så till den milda grad att jag gör fel!
Jaaa helt fel enligt sonens mycket kritiska bedömning.

Sist vi var där höll han på pladdra och fråga vad jag skulle ha och att HAN skulle säga allt, jag fick bara viska till honom vad jag ville ha, sen skulle han tala om för beställar-rösten vad vi ville ha. Han bestämde sig, ändrade sig, la till och ändrade sig igen, så när jag skulle viska till honom vad jag ville ha så gjorde jag fel...IGEN! Jag vände mig mot beställar-rösten (ja det sitter som i ryggmärgen att man pratar med den som vill ta emot beställningen i min värld) i stället för mot honom och sa att jag ville ha en McCheest Feny!
Sonens utvärdering av den lilla fadäsen var att jag va utvecklingsstörd.

I dag var det färdig igen. Jag hade beställt min vanliga gamla hederliga McFeast Meny och då frågar beställar-rösten
-Dricka?
Jag tog det som att hon undrade om jag ville ha dricka, men va sjutton det ingår väl i menyn tänkte jag, så jag svarade
-Ja!
Då känner jag hur sonens ögon nästan bränner hål i kinden på mig, av skam och förfäran över detta otroligt oförlåtliga misstag. Hon menade förstås: Vad vill damen ha att dricka till maten?
Så då svarade jag snabbt Cocacola och hoppades att sonen skulle bli nöjd och tycka att jag va duktig :)
Det tyckte han INTE!
Utvärdering av denna mor-son utflykt löd:
-Det är nå fel på dig!