Gjorde nåt mycket ovanligt igår.
Jag gick in på Hemmakväll (f.d Videohallen i Sandviken) och hyrde 3 filmer.
Hämnden med Persbrandt
Jägarna 2 med Lassgård/Stormare
Himlen är oskyldigt blå med yngste Skarsgårdspöjken
Jag började med den jag suktat längst efter...Hämnden.
Den va otroligt bra och jag insåg under filmens gång hur många jag själv suttit å ruvat på hämnd av olika anledningar och HATAT!
Hatat av Guds nåde men hållit inne.
Jag insåg att man kan vara hur balanserad och klok som helst trots att man blivit utsatt för oförätter som man haft förmågan att stå emot eller möjlighet att hantera.
Men helvete den dan man blir utsatt för nåt som strider mot ens innersta väsen och ens egen rättspraxis.
Nåt man tidigare i exempelvis sin barndom inte haft förmågan att hantera eller stå emot och plötsligt befinner man sig en liknande situation som vuxen och plötsligt bara smäller det till i huvet. Man tar inte denna skit E.N G.Å.N.G T.I.L.L !!
Filmen Hämnden va just en sån smäll i huvet på mig.
Så idag såg jag Jägarna2.
Samma smäll i huvet igen.
Vad har jag då lärt mig ?
Håll inte inne med din skit.
Berätta, berätta, berätta.
Vad det inte det jag skrev som inledningen i min blogg när jag startade den?
Att jag ville skriva för att berätta.
Å nu när jag befinner mig en kris så är det så svårt.
Svårt att dela med sig av sin skit.
Så svårt att berätta.
Men det är svårt att berätta det jag till fullo inte än själv förstår.
Men jag ska försöka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar