Vi slåss om att få stå framför spegeln in i det sista.
Vi slåss om att få köra bilen eftersom vi båda tycker att den andra kör som en jävla sopa.
Att gå runt med sonen (läs man) är som att ha en inre stress förkroppsligad brevid sig. Eftersom han inte säger nånting men man känner ett 'men skynda på lite nu då'.
Eftersom ett längre uppehåll av tjafs blev det lite tråkigt.
Därför satte jag min halvöppna väska på yttersta kanten av baksätet (inte alls för att det inte fanns nån annan plats) och om han hade bromsat för hårt så hade den farit upp och ned ner på golvet.
Men då jävlar hade han fått sett på fan.
Men tyvärr klarade han även det lite avancerade greppet.
Synd, jag som va så sugen på....diskussion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar