trodde väl aldrig...

...att jag skulle sitta och skriva om mitt eget sjukdomselände.
Men nu gör jag det.
För vad livet de senaste veckorna gått ut på är att hitta ett smärtfritt läge.
Och när jag hittat det smärtfria läget så inväntar jag bara nästa smärttillfälle.
Sjukt!
Precis SJUKT va ordet.

Men jag kom på en genialisk ide idag.
Alvedon suppar, som inte på nå vis kan irritera en 12-fingertarm, bukspottkörtel eller galla.
När så sonen fråga vart jag gjorde av den och jag berättade vart suppar vanligtvis brukar stoppas in, sprang han genast å berätta för storebror.
Dom trodde båda att jag blitt spritt språngande galen som börjat pula upp alvedonisar i helgedomen 2.
Meeen va vet dom små liven och livets alla krumbukter.
Det är där jag kommer in.
För att upplysa!