Synd om mig, rätt åt er!

Fan va jag hatar att vara sjuklig!
Nu har jag varit till doktorn IGEN!

Sist fick jag kortsion, bricanyl och cocciliiana, där cortisonet inte alls va särskilt hälsosamt för folk med högt blodtryck och där det morfinbaserade cocillianat inte alls var särskilt hälsosamt för astmatiker som redan har svårt att andas. Att morfin påverkar andningen tyckte rådgivaren var en allmän självklarhet och jag kände mig skitdum och nästan som om jag gått å snortat cocilliana bara för effektens skull liksom.

Den här gången fick jag penicillin, nån andningsfrämjande brustablett och bricanyl de luxe.
Tyckte redan efter första tabletten att andingen lättade men efter 10 min i vågrätt läge fick jag genast rusa upp och hosta upp grönt slem.
Skitofräscht jag vet men vem ska jag berätta det för om inte er nu när sönerna är på fotbollsläger ända borta i Finland !
Det är faktiskt synd om mig!

Å eftersom jag vet att ni vill höra mer så fortsätter jag väl då.....på allmän begäran.....
Jo och som grädde på moset så sjukskrev doktorn mig en vecka oxå.
Bara så där.
Då blir man ju oxå misstänksam när den första läkaren sa att det definitivt INTE va nån bakterie som behövde penicillinbehandlas (utan att ta ett enda prov).
Förvisso tog inte den här läkare heller några prover men han lyssnade på lungorna och tyckte att det vänstra lät klottrigt?
Jag blev så förbryllad att jag inte ens kom mig för att fråga vad det egentligen betydde.

Så med klottrig vänsterlunga ska jag nu försöka mig på en liten vila i vågrätt läge.
Å skyll inte på mig om jag måste rusa åstad å hosta upp grönt slem å sen genast berätta det för er.
Det är faktiskt sönernas fel som inte är hemma och tar hand om sin sjuka mor.
Rätt åt dom!
Eller rätt åt er!
Eller rätt åt mig?!
Nej hellre er än mig!
Japp så får det bli.
Det är synd om mig men rätt åt er (inklusive sönerna)
Alltså att ni måste läsa om gröna slemmet.
Förutom det är det aldrig rätt åt er!!
Okej?