I dag är jag skitless på 2 saker.
1) min förkylning som äntligen börja forsa ur såväl lungor som bihålor för att mötas i en kaskaduppkastning i mun och näsborrar.
Nästan samtidigt.
2) Kollegor från samma skrå som inte kan hälsa. Jag menar säga Hej !
Där jag jobbar har vi ibland internutbildningar för Kollegor.
Just nu har vi en sån.
Jag kommer in och nästan alla tittar upp !
Jag hejar högt å nickar trevligt till den å den å den å den å....nämen okej ! Ingen hejar tillbaka. Bara stirrande som att HEJAR HON PÅ ....mig ?!
Chock and horror !
Fångarna är i många fall betydligt mer väluppfostrade och hövliga och hejvänliga än mina fellowcolleauges å det är ju fan tragiskt.
Dessa människor ska sitta å leda program för fångar med särskilda behov.
Ska dom då sitta å stirra på sin grupp å förvänta sig 'genombrott' och framgång ?
Lycka till !
Förtroende förtjänar man, det är inget som kommer per automatik.
2 kommentarer:
Åsa du är så klok..och du har så rätt..är ju nästan så man kan tro att våra närmsta kollegor ibland kan tro att dom får för evig kramp om dom råkar säga HEJ!! Kram på dig och krya på dig!
Tack Anki va gullig du är! Ja dom kanske är osäkra på om man är personal eller intagen så dom tar det osäkra före det säkra och avstår från att heja å verka för friendly? Men om man ska sitta som programledare för ett program för målet *bättre ut* ska man då inte börja med att lära sig den mest grundläggande sociala interaktionen...att heja...oavsett vem det än är som dyker upp i döra?!Lite kul är det samtidigt att dom blir så chockade över att man säger hej är det dock :)
Tänk om haj sagt hej era kuksugare å halvblattar! DÅ hade dom kunnat stirra men ett Hej?
Skicka en kommentar