Så var det då dags för den årliga blodtryckskontrollen hos familjeläkaren och yngsta sonen va med å övningskörde till sjukhuset.
När vi väntade i väntrummet på vår tur så bestämde sonen att han oxå skulle va med in.
Va?! men neej du får vänta utanför sa jag, men sonen såg envist bestämd ut.
Jag menar hur kul kan det va för en 17-åring att följa med morsan in på ett läkarbesök.
Tydligen synnerligen underskattat insåg jag när han i ett obevakat ögonblick snabbt gled in strax bakom mig innan dörren gled igen.
Jag gav honom en blick typ 'men måste du...'
men han bara log lugnande med en blick som svarade 'nu blir det så här å ställer du till en scen så blir det du som är pinsam!
Suck
Först satt han snällt på britsen.
Sen reste han sig upp och läste farbror doktorns boktitlar när mamman blev tvungen att ligga på britsen.
Sen när doktorn satte sig för att skriva i min journal så stod sonen helt ogenerat bakom doktorns rygg coh läste över hans axel....i min journal.
När vi skulle gå så tyckte doktorn att sonen varit så snäll, så snäll som följt med sin mor till doktorn som stöd.
Jag var bara glad att han inte kom med en knasig fråga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar