Trädfällning

Idag under frukosten hörde jag röster utanför. Grannen som velat ta ner mina höga granar sen flera år tillbaka stod å pratade med vår tredje granne och tittade upp mot topparna.

Jag förstod att dom låg risit till i år igen.

Dom gör nämligen det varje vår.

Det som var olikt alla andra vårar var dock att efter några timmar hörde jag en motorsåg spinna igång.

Det tog en stund innan jag fatta att det var mina granar som åkte ner.

Nu hade jag å grannen förvisso för flera år sedan pratat om att ta ner dom för han skulle vilja ha ett snyggt staket istället för en vildvuxen granhäck, men att han just idag anno 2012 skulle gå bananas med motorsågen var väl inte vad jag trodde han planerade.

Jag rusade ut och frågade vad han höll på med, han svarade att han tog ner granhäcken. Jo tack jag ser det men vad ska du göra med träden då? Jo dom ska jag ge bort till Gubben Gubbensson i Gubby!

Nähäädu det ska du INTE!

JO det ska jag!

Nej det ska du inte för det är mina träd. (det visste han mycket väl men han trodde väl att jag inte skulle vilja ha dom eftersom HAN inte skulle vilja ha dom)

Vad ska du göra med dom, frågade han?

Jag eldar ju med ved!

Jahaaaaaaaaaaaaaaa!

Jag undrade varför han inte kommit å berättat att han just idag skulle ta ner träden så vi kunde hjälpas åt för han är ju pensionär gubben, men han trodde inte det skulle vara så tungt å mycket jobb.

Jag tror dock att han vill passa på att bränna grenarna imorrn på sista april, för han hade en kase som jag skulle lägga riset på.

Skulle vara intressant att veta hur grannarna närmast kasen i detta nu känner sig.

Under arbetets gång tog jag återigen upp ämnet om att man måste kommunicera om såna här saker och att även om jag blev ganska ställd över hans tilltag så blev jag oxå glad över att få det gjort. För när det gäller såna här trökiga saker är inte jag den som är först framme med yxan kan jag lova.

Samarbetet fungerade utmärkt men när han vid sista trädfällningen gjorde en missbedömning och nästan krossade sitt eget syrenträd så bröt frugan in och sa att han fällt fel. Då blev han syrak och skrek åt henne!

Det va riktigt kul.

Högt och okontrollerat skrek han. 

Jag burrade av vällust.

Jag nästan hoppades på ett riktigt äktenskapsgräl, men dom sansade sig.

Jag stod oxå å funderade på om jag borde bli arg? Konstigt nog var jag inte det, bara paff över att man börjar fälla nån annans träd utan förvarning.

Jag skulle mycket lätt kunnat låta det gå prestige i det hela och surat, skällt, vara spydig, inbunden, tyst och tjurig och sen aldrig mer hälsat på karln.

Men då hade jag ju inte fått som jag velat heller. D.v.s träden fällda gratis (frugan berättade att proffs tar 500 kr/trädet för att fälla dom) som jag velat så länge och gratisveden den generar.

När frugan återigen klagade på att han inte tog hand om spillvirket i rätt utsträcking fick han nästan ett rus igen, men då sa jag att 'vi' nog ska vara lite tysta så att han får lite som han vill, så han inte slutar jobba. 

Så summa summarum.

För mig var det viktigare att få ved till nästa vinter och slippa frysa utan att behöva köpa skiten, än att ha 'rätt' och själv bestämma när de skulle tas ned.

6 st gamla fotbollar hittade jag oxå.

Bara en sån sak.