När jag presenterat pappa för Ola som jobbar där hörde en äldre man att det var herr Jerner som va på ingång. Han sa: nämen va det du Allan varpå han vände sig mot mig och sa högt ' ja dom blir ju så olik sig när dom blir gamla'.
Full i skratt tänkte jag att farsan nog kunnat säga detsamma om han inte varit stenblind.
När jag så fick lämna farsgubben var det dags för uppdrag nummer 2.
Hundpromenad.
Prinsen bajsa bara 2 gånger på vår promenad runt Sjöas. Det får man se som nåt sorts minirekord. Sista gången var nog rent revirbajseri för han fick klämma bra och sen sprätte han med bakbenen. Han gör inte det så ofta.
Ifall nån undra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar