Men vad gör väl det när man vet att kvinnan är på behagligt avstånd.
Vad som inte är på behagligt avstånd är eftermiddagens innebandyspelande.
Jag förstår plötsligt mig själv när valet förra söndagen stod mellan att laga till en delikat middag eller klä om och promenera ner till skokartongen, som ortens gympahall kallades av handbollsmotståndarna förr i världen.
Men det hjälpte ju föga att ligga hemma å trycka när innebandy Jesus fick för sig att jag skulle va med!
Skokartong å skokartong förresten, den känns verkligen inte så liten när man med magen full av mat och en synnerligen dålig kondition, försöker rycka för att kunna göra ett mål utan att behöva finta och dribbla alltför mycket.
Jag gillar i alla fall mer överraskningsmomentet än att behöva utmana, finta å dribbla! För när jag utmanar fintar och dribblar så går oftast nåt fel! Nån dumming från motståndarlaget får dit en klubbspets, eller så dribblar jag bort mig själv! Jajemensan jag är så avancerad att alla blir bortfintade, även jag själv.
Att lyckas med överraskningsmomentet är oxå mycket roligare för då blir vi alla lika överraskade! Till å med dammtussarna i hörnen!
Nejmeen såatt det är väl lika bra att börja klä om å förbereda sig, för Gud vet vilken galning där nere som får för sig att jag ska va med idag annars!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar