Spinning för människor utan liv

I dag blev det ett morgonspinningpass på gymet.
Jag va livrädd att Svarta Maja (polisbil) skulle börja förfölja mig när jag närmade mig de centrala stadsdelarna.
Jag har ju inte 'hunnit' byta till sommardäck.

Skulle egentligen ha tränat lite styrka samt på min nya favorit maskin Vibrationsplattan.

Trodde att den va ett humbug tills jag läste om att astronauter hade dylika redskap med sig uppe i rymden, eftersom deras muskler förtvinade och skelettet försvagades i den tyngdlösa atmosfär de vistades i.
Alltså man står stilla och plattan under fotsulorna vibrerar.
Kan det bli bättre för en Lat Maja som mig!

Så när Lat Majan svassade in mot gymet så stod den stackars spinningledaren där och såg så ledsen ut för att vi var inte så många själar idag.
Lördag morgon kl 9.30.
Endast människor utan liv stiger väl upp i gryningen för att genomföra ett spinningpass inomhus när det är strålande sol och 15 grader varmt på utsidan.
Jag omvärderade mitt beslut och kom ihåg ett spinningpass för ett antal år sen.
Det va ju inte så jobbigt.
Jag informerade henne om min sträckning och att jag måste ta det lugnt.
Hon försäkrade mig om att alla kör i sin egen takt.

Om vi säger så här....
Spinning är nog så långt ifrån ett vibrationsplattepass man kan komma!
Det där åratals gamla spinningpasset jag mindes inföll sig ju oxå i samma veva som jag va ganska vältränad.
Det är jag inte nu.

Det enda som vägde upp mitt ständiga klock-tittande va att snygga killen satt på cykeln snett framför mig.

Kolla va fötterna går på pojkstackarn!
Han förstod nog inte att alla fick köra i sin egen takt!
Jag menar...ledaren har ju inte hoppat upp på sin bike än!