Jag kan inte fokusera eller tänka på nåt annat.
Det är vad livet går ut på just nu.
Att ha så lite smärta som möjligt fram till röntgen i morrn.
Att det sen tar fler dagar att få ett svarsresultat eller en ev åtgärd, ja det har jag inte ens börjat fundera på.
Bara tänkt tanken lite lätt.
Men ett problem i taget.
En sak i sänder.
Jo förresten jag har fått alla biverkningar som kan få av spasmofenet.
Så torr i käften att till å med arrangörerna av ökenrallyt skulle bli imponerade.
Svårighet att se klart på nära håll.
Det gör inte sönerna så mycket tror jag.
Svårighet å kissa.
Ja fy fan snacka om att jag fått tänka positiva kisstankar och samtidigt hysteri-spola vatten i badkaret.
Oregelbunden hjärtrytm.
Spelar i sammanhanget ingen som helst roll.
Omtöckning.
Man vill säga hej men tankesprången och den ökentorra käften förhindras av massa psykologiska spärrar.
Illamående.
Så inåthelvete!
Nedstämdhet i form av retlighet?
Nej det har jag då bestämt inte känt av alls.
Eller hur gossar små?
Bipacksedeln har glömt 2 biverkningar.
Det ena är knasiga drömmar och det andra är förmågan att stirra i taket hur länge som helst utan att tröttna.
Så har mitt liv sett ut nästan hela semestern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar